Låna till ny bil

Jag har alltid drömt om en riktigt bra bil. Jag fick körkort när jag fyllde 18 och har sedan dess enbart haft bilar som krävt ständiga reperationer. Till en början tyckte jag det var kul att meka med dessa bilar för jag ansåg att jag lärde mig en del på vägen. Men när jag tänker efter så var det mest eländigt och jag var nog ingen vidare duktig bilmekaniker. Ungefär någonstans då motorn skar sig i en gammal Ford Escort som jag ägde – så föddes idén om att jag måste låna pengar till åtminstone en bättre begagnad bil. Bankpersonalen hade dock invändningar och ansåg att jag hade en otillräcklig inkomst för att beviljas lån. Det kom inte som en nyhet för mig då jag faktiskt var arbetslös. Jag frågade mina föräldrar om inte de kunde hjälpa mig med ett lån men de tyckte att jag borde skaffa mig ett jobb istället. Och visst hade de rätt.

Vägen till drömbilen skulle alltså gå via ett jobb. Jag spenderade ungefär två månader på att söka jobb och när jag precis höll på att ge upp så blev jag kallad till en anställningsintervju. Det visade sig att arbetsgivaren tyckte att min kompetens var tillräcklig för en anställning. Det var ett ganska lugnt och skönt jobb då jag jobbade mest ensam i en lagerlokal.

Men att jag nu hade ett jobb räckte inte hela vägen till ett lån. Jag var tvungen att ha pengar till kontantinsatsen också. Den bil jag hade spanat in kostade över 300 000 kr, vilket innebar att jag behövde ganska mycket till kontantinsatsen. Jag arbetade därför hårt i några månader och sparade undan pengar flitigt. Jag tjänade ganska bra så det blev ganska mycket pengar över varje månad när det allra nödvändigaste var betalt.

Jag begav mig till banken när tiden var mogen och begärde ett lån. De gjorde en kreditprövning och jag uppvisade arbetsintyg samt hur mycket min månadslön låg på. Det tog inte lång tid innan de beviljade lånet, och snart kunde bilköpet äntligen ros i land. Det första jag gjorde var faktiskt att bege mig till bilhandlaren och redan samma dag rullade jag i väg i bilen som jag så länge velat ha. Jag är medveten om att det är lyxkonsumtion då jag ens inte behöver en bil för att ta mig till och från arbetet. Men bilintresserad som man är så är det svårt att motstå.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *